Jag känner mig lite låg idag. Funderar mycket just nu över rent existentiella frågor - kanske hör det till åldern. Borde vi inte med stigande ålder och erfarenhet bli mer ödmjuka och benägna att medge och se vår tillkortakommanden? Igår hörde jag någon berätta att många äldre (60 +) går ur facket och får de frågan varför så blir svaret att de snart ska pensioneras och chansar på att få behålla jobbet. Men hallå! Ska vi inte värna om våra ungdomar, ska vi verkligen utarma facket? På sikt kommer det att drabba yngre människor. Men vi vill säkerligen bli omhändertagna när behovet kommer.
Nog tusan har vi råd att betala fackavgiften och vara solidariska. Jag tänker i vart fall fortsätta att betala, jag får väl köpa en eller annan chokladkaka mindre i månaden - så stora pengar är det ändå inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du har så rätt kära storasyster. En del tror att fackavgiften bara går till exempelvis löneförhandlingar och administrativa kostnader. Vad man inte tänker på är att det kostar en del att ha förtroendevalda som bevakar att "vunna rättigheter" inte försvinner och att facket bevakar och ser till (ofta påminner) så att arbetgivaren följer de lagar och förordningar som finns. Det gäller både arbetsrättsliga och arbetsmiljlmässiga frågor. /Lotta, huvudskyddsombud tillika golfare
Jepp, vi är fullständigt eniga på denna punkt. Det är skamligt av oss äldre att inte värna mer om våra egna barn.
Skicka en kommentar