Att gapa efter för mycket

Säljes
Blå resväska, bra kvalitet. Har inte varit i närheten av djur och säljaren är inte rökare. Finns på Nysätter, 1,5 mil söder om Nyköping, pris: 350 kr. Om väskan köpes av en äkta dam så ingår en svart finhatt. Vänligen ring: 0155-555 555 och fråga efter Nisse.

Tant Alma läste annonsen flera gånger, den kändes mer lockande för varje gång. Tant Alma hade länge letat efter en svart hatt för en äkta ”dam”. Med en sådan skulle hon få en ställning och en maktposition i det lilla samhället. Alma beslöt sig till sist för att nappa på erbjudandet – för si var det någon som fyllde upp kriterierna för en ”dam”, ja då var det sannerligen Tant Alma. Alma slog numret som stod i annonsen och väntade.......”hallå”, sa en knarrig och tunn röst efter en liten stund. ”Ja hallå” hojtade tant Alma. ”Jag ringer på annonsen i dagens tidning och det gäller den blå resväskan. Jag är mycket intresserad av den och dessutom är jag en ”dam” – en alldeles äkta sådan och då torde den svarta hatten kunna gå med i köpet”. Det blev alldeles tyst i andra änden av linjen – ”hallå, hallå” ropade Alma, ”är ni kvar”? ”Javisst är jag kvar, jag trodde inte att en äkta dam skulle ringa så snabbt”. ”Låt mig då fråga – hur kan ni bevisa att ni är en äkta dam”? Tant Alma blev mållös, ja det hade hon inte funderat över och visste inte vad hon skulle svara. Men så kom Tant Alma på att hon bara häromdagen läst i en liten notis att en äkta dam är en spröd och försynt varelse med permanentat hår och går absolut inte ut med papiljotter i håret. En äkta dam går alltid – även om brandlarmet tjuter – hon springer aldrig, det är vulgärt. En äkta dam har foton på barn och barnbarn och på sin man (den äkta damen är ofta änka). Tant Alma pratviskade fram dessa ord och klämde som avslutning till med ett ljuvt leende, som visserligen inte syntes i telefonen – men det kändes bra. ”Det låter som ni uppfyller kriterierna för en ”dam” sa den knarriga och tunna rösten. Då säger vi så här – jag skickar väskan och hatten till er och ni betalar budet 350 kr”. ”Oh, ja” ropar tant Alma, men besinnade sig snabbt och dämpade genast rösten och sa ”jamen det blir alldeles utmärkt min gode man, då säger vi så, adressen är” – längre hann inte Alma förrän rösten sa, ”adressen har vi redan”. ”Jaha” sa Alma något konfunderad, men visst det finns säkert är rimlig förklaring till detta. Tant Alma har väl inte det klokaste huvudet i staden, så hon funderade inte så mycket över att Nisse har adressen redan.

Dagen därpå vaknar Alma tidigt och förväntansfullt stiger hon upp och klär sig och äter frukost. Alma tar sin allra finaste blåblommiga klänning och kammar sig särskilt noga – oroligt ser hon sig i spegeln – ser hon ut som en dam nu? Jodå visst gör hon det. En timme senare ringer det på dörren, Alma öppnar och utanför står det ett statsbud med en blå väska och en hattask. ”Jag ska lämna väskan och hattasken här” sade mannen. ”Ja det stämmer säger Alma högdraget”. ”Jag ska be att få 350 kr” säger budet. Tant Alma ger mannen pengarna, sliter väskan och hattasken ur hans händer och smäller snabbt igen dörren. Inte ett tack ens. Nu Alma i totalt upplösningstillstånd och med darrande händer sliter hon upp hattasken – den blå resväskan har hon kastat på sängen och ägnar inte en blick. I asken ligger den vackraste hatt Alma någonsin har sett, svart och gjord av sammet – en hatt för en äkta ”dam”. Alma håller andan medan hon sliter upp hatten ur asken, hon synar den noga och vet bestämt att detta är en riktig ”damhatt”. Tant Alma springer fram till spegeln och trycker ner hatten över huvudet, förväntansfullt stirrar hon in i spegeln – nu, nu kommer hon att bli en ”dam”, någon man kommer att respektera och se upp till. I samma ögonblick får Alma en hård smäll i ansiktet och en liten och ilsken figur sliter av henne hatten. Figuren ser på Alma och säger – du är ingen äkta ”dam”. ”Hur vet du det”, säger Alma som nu hämtat sig lite. ”Du var oförskämd mot budet, du sprang till spegeln och framförallt så säger aldrig en äkta ”dam” att hon är en äkta ”dam” – det syns utan att hon behöver säga det. Nu måste jag tyvärr ta hatten och asken med mig, men resväskan får du behålla och tänk på att lånta fjädrar är lätt förgängliga och varar aldrig”.

Sensmoral i berättelsen, var den du är och tro inte att gräset alltid är grönare på andra sidan staketet.