Idag på väg till jobbet stannade jag vid vår översvämmade bäck (sjö just nu) och tittade på en bunt vackra svanar som seglade runt på ”sjön”. Jag blev bara tvunget att avge ett ”vårskrik”, en alldeles underbart varm känsla spred sig i kroppen och jag kände mig så där löjligt lycklig som man ibland kan bli. Jag är inte någon särskilt religiös person, men känslan var sakral.
Jag är så glad att jag lever just nu och har blivit ganska bra på att fånga ”just-nu”. Alla har vi drömmar om vad vi någon gång vill lära oss och/eller göra – gör slag i saken, vänta inte – sen kanske aldrig kommer. Så, ut och segelflyg, spela piano, sjung i kör, surfa, steppa eller vad du nu har en hemlig längtan efter.
Till och med bilen gav av ett vårskrik idag, i korsningen Oxelösundsvägen/Nävekvarnsvägen – ett s.k. däcksskrik – vet inte hur det gick till
Kram och Glad Påsk på er alla!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Såna underbara här-och-nu-känslor får jag också ibland. Mest ute i naturen. Jag brukar kalla det för mina "hänryckningsstunder".
Du skriver så fint - och visst ska vi fånga dagen! Det känns ju faktiskt viktigare ju äldre man blir.
Nu hoppas vi på en påskhelg med en blandning av stilla vårregn och solsken, koltrastens drillar och vårlök och krokusar i rabatterna.
På långfredagen tar vi med oss Jacobs farmor och farfar på födelsedagskaffe hos Jacob och Alex i nya lägenheten.
Glad Påsk till er från oss
Hej Meta! Jag läste precis ditt mail på fb och har svarat där. Tack för dina snälla ord och vad härligt att du också känner igen dig i känslan. Krama om Alex och Jacob från oss och ha en riktigt fin påskhelg. Snart kommer vi förhoppningsvis ner till Göteborg en sväng. Kramar//ulla-karin
Fantastiskt. Tänk vad bra man kan må av all den otroligt intrikata men ändå enkla sak naturen är. Härligt att läsa.
Skicka en kommentar