Sent igår kväll, bara en timme efter kvällspromenaden och den vanliga "tjyveriräden" mot katternas matskålar, så reste Ragge till hundarnas himmel. Han blev 15 år och var pigg och glad in i det sista. Han dog i sömnen i sin älskade korg på några sekunder. Nu springer han med storebrorsan Harry (som blev nästan 16 år) och leker och busar och gör vad hundar gör. Det gör ont, men vi är så oändligt tacksamma för vad våra fyrbenta kamrater ger och gett oss. Ragge till vänster och Harry till höger.
Den yngsta av våra grabbar, Oskar, har vi kvar och han är oss så oändligt kär och vi har också två lika älskade katter, Magnus och Morris. Vi har haft den stora förmånen att få se de flesta av våra djur bli mycket gamla och de har också fått vara friska in i det sista. Det kan vara svårt att för andra, som inte har eller har haft förmånen att få leva tillsammans med andra varelser, att förklara det oändligt stora mervärde våra minsta bröder faktiskt ger oss under vår tid på jorden.
Jag försöker bry mig om allt levande och naturligtvis är min egen art mig närmast, men vi är också den enda varelse som har förmåga till långtgående planering, abstrakt tänkande och också vet att vi en dag ska dö. Min övertygelse är som alltid - om vi inte bryr oss om våra minsta bröder, ja då bryr vi oss heller inte om vår egen art.
1 kommentar:
Ragge var min favoritvovve. Jag tror faktiskt att jag var hans favoritkompis bland oss människor. Jag kommer att sakna honom mycket men jag vårdar nogsamt Ragges och mina upptåg i mitt hjärta.
Skicka en kommentar