Tankar om politk!

Tankar om politiken!

Alldeles snart har jag genomfört fyra månader som ordförande i Kultur- och Fritidsnämnden i Nyköping, ett uppdrag som jag först tackade nej till, men av olika skäl tackade ja till så småningom. Ett beslut som jag är mycket glad över idag. Jag har förmånen att få träffa fantstiska människor i samhället, människor som stärker mitt framtidshopp med sitt engagemang och sitt ofta ideella arbete för oss alla andra. Jag var inte alldeles purung när jag började min politiska bana, femtio fyllda med råge. Jag har hela mitt liv varit något av en slowstarter (utom till livet utanför modern, då hade jag bråttom) – i vart fall vid stora och omfattande beslut i livet. Jag gifte mig till exempel med nuvarande man först efter mer än tjugofem års samboende. Jag läste på universitet i mogen ålder, och det finns nog fler exempel.

Min politiska bana började 2004 med Miljönämnden i Nyköping, först som ersättare och mellan 2006 – 2010 som vice ordförande i Miljönämnden. Jag har förvisso varit ledamot i Revisionen i Nyköpings Kommun mellan 1995 – 2002, men det är inte ett politiskt uppdrag. I revisionen granskas bland annat politikernas förvaltning av kommunen. Idag är jag också ordinarie ledamot i Kommunfullmäktige och ersättare i Kommunstyrelsen.

Aldrig hade jag kunnat föreställa mig att politik är så roligt, det är svårt, det är svettigt, det är jobbigt, det är tråkigt (ibland), det är stora utmaningar, det är stora problem (ibland) – men på det stora hela så är det fantastiskt roligt. Min drivkraft är att hjälpa till att skapa och underhålla ett samhälle som är så bra som möjligt för så många som möjligt. Jag är övertygad om att detta är en del av drivkraften hos alla människor som arbetar med olika typer av förtroendeuppdrag. Mycket, mycket få av oss har tankar på att göra stora pengar och klipp – dessa klipp finns inte inom vardagspolitiken. Politiker och förtroendevalda är vi 365 dagar om året och 24 timmar om dygnet. Vi blir kontaktade av medborgare och företag i kassaköer, på promenad med hunden, på resor, på släktkalas, i sängen vid sovdags och vid många fler tillfällen och tider. Men, det kan jag leva med (och de flesta andra politiker också). Det jag inte kan leva med är att politiker och andra förtroendevalda ofta blir kallade för; dumma, okunniga, giriga, obildade med mera. Detta är några av de epitet förtroendevalda får läsa, höra och lov att leva med. Jag vet inte varför vi som väljer att arbeta förtroendevalt skulle födas med alla dessa dåliga egenskaper – kan någon upplysa mig om det?